det ligger i luften..
Veckan har varit sådär lagom seg som en vecka kan vara.
En vecka efter en riktig helg.
En riktigt trevlig helg.
Hade nog den trevligaste midsommarafton ever trots regnet.
Tyvärr struntade jag såklart i att dra med mig kameran till karlstad. Jag känner ju ändå ingen dit vi ska så varför ska jag dra med mig den?
Varför varför varför.
Varför inte?
Hade vart kul nu att se oss leka. Ro båt, skjuta flaska, springa runt pinne, sparka boll mm.
Tur att det finns Vanish när man har vit klänning.
Tur att det finns badkläder och cyklar.
Tur att det finns trevligt folk.
Tur att det finns gitarrer och folk som gillar allsång.
Tur att du finns, Sofia.
Varenda morgon denna vecka har varit en plåga. Kan dock inte gå och lägga mig när de är så ljust ute och man känner att allting ligger i luften.
Jag hoppas på sommaren.
Jag älskar ljuset och känslan dom där nätterna som aldrig tycks ta slut.
Men dom gör det.
Natten blir så småningom gryning. Dagen kommer och hoppet och känslan rinner iväg...
Som så många gånger.
Timmarna jag trodde var eviga övergår plötsligt i verklighet.
En iskall sådan.
Iskall som en vinande vind. En vind som blåser rakt igenom mig och får mig att inse att det som en gång fanns där i mig försvann i det kalla draget...
En vecka efter en riktig helg.
En riktigt trevlig helg.
Hade nog den trevligaste midsommarafton ever trots regnet.
Tyvärr struntade jag såklart i att dra med mig kameran till karlstad. Jag känner ju ändå ingen dit vi ska så varför ska jag dra med mig den?
Varför varför varför.
Varför inte?
Hade vart kul nu att se oss leka. Ro båt, skjuta flaska, springa runt pinne, sparka boll mm.
Tur att det finns Vanish när man har vit klänning.
Tur att det finns badkläder och cyklar.
Tur att det finns trevligt folk.
Tur att det finns gitarrer och folk som gillar allsång.
Tur att du finns, Sofia.
Varenda morgon denna vecka har varit en plåga. Kan dock inte gå och lägga mig när de är så ljust ute och man känner att allting ligger i luften.
Jag hoppas på sommaren.
Jag älskar ljuset och känslan dom där nätterna som aldrig tycks ta slut.
Men dom gör det.
Natten blir så småningom gryning. Dagen kommer och hoppet och känslan rinner iväg...
Som så många gånger.
Timmarna jag trodde var eviga övergår plötsligt i verklighet.
En iskall sådan.
Iskall som en vinande vind. En vind som blåser rakt igenom mig och får mig att inse att det som en gång fanns där i mig försvann i det kalla draget...
Kommentarer
Trackback