070930 kl 23.44
Dags för att sova.
Hoppas på härlig höstdag i morgon.
Då blir det morgonpromenad med musiken i öronen. Det är kalas för Emma det.
Saknar dig.
Hoppas på härlig höstdag i morgon.
Då blir det morgonpromenad med musiken i öronen. Det är kalas för Emma det.
Saknar dig.
070930 kl 23.32
Har lyckats hålla mig igång med något hela dagen.
Från det ena till det andra.
Inte låtit tankarna komma fram.
Dubbla buskap är det värsta jag vet. Men jag ligger lågt med det ett tag. Det ska få ta sin tid. Jag kräver inget.
Ignorera.
Det ska bli veckans temaord.
Ignorer ignorera ignorera.. Det ligger skönt på tungan.
Vi får se.
070930 kl 11.19
Så här känner jag mig nu.
Som jag tittar långt långt bort. Utan att se det som ögat söker.
Kisar lite lätt, försöker urskilja det jag skymtar.
Men det går inte.
Det är alldeles för långt borta..
070929 kl 17.38
Dagen segar sig fram. Fast dag och dag är väl synd att kalla det.
Det blev ingen dag idag.
Ingenstans.
Det blev ingen dag idag.
Ingenstans.
070929 kl14.30
Livet suger precis nu på jobbet.
Regnar, grått, kallt och trist. Tankarna virvlar liksom hela tiden. Försöker sortera men det är knappast möjligt.
Som jag sa igår. Jag ska nog låta bli att tänka så mycket.
Jag vet inte om jag har förstått allt rätt.
Det bränner i huvudet. Nåt vill ut. Jag ska inte. Ska ska ska.
Regnar, grått, kallt och trist. Tankarna virvlar liksom hela tiden. Försöker sortera men det är knappast möjligt.
Som jag sa igår. Jag ska nog låta bli att tänka så mycket.
Jag vet inte om jag har förstått allt rätt.
Det bränner i huvudet. Nåt vill ut. Jag ska inte. Ska ska ska.
070929 kl 07.41
Lördagsmorgon.
Vaknade innan klockan sju och kunde inte somna om.
Meningarna, orden och tolkningarna hängde fortfarande kvar i den varma och instänga doften i sovrummet.
Jag kanske skulle ha hållit tyst ett tag till.
Vet inte om det blev klarare i huvudet. Jag kanske har misstolkat.
Orden som bränner mest är att vi lurar oss själva.
Jag vet inte.
Jag lurar aldrig mina känslor. Aldrig.
Det är en sak som jag har mycket klart för mig.
Fan för att gå på jobbet idag. Jag vill bara få finnas till i mig själv. Men jag måste.
Dumma dumma mig.
Vaknade innan klockan sju och kunde inte somna om.
Meningarna, orden och tolkningarna hängde fortfarande kvar i den varma och instänga doften i sovrummet.
Jag kanske skulle ha hållit tyst ett tag till.
Vet inte om det blev klarare i huvudet. Jag kanske har misstolkat.
Orden som bränner mest är att vi lurar oss själva.
Jag vet inte.
Jag lurar aldrig mina känslor. Aldrig.
Det är en sak som jag har mycket klart för mig.
Fan för att gå på jobbet idag. Jag vill bara få finnas till i mig själv. Men jag måste.
Dumma dumma mig.
070926 kl 18.30
Tiden har liksom flutit ifrån mig.
Virvlar runt hit och dit utan bestämd plats.
Är överallt och ingenstans och hjärnan och hjärtat arbetar för högtryck.
Hade molande tankar i mitt huvud igår. Det var därför jag inte kunde sova.
Snurrade runt runt runt i sängen, tills slutligen lakanet inte längre låg kvar under mig utan låg som en hoprullad korv bredvid.
Somnade efter många varv till andetagen. Lugna, varma och rytmiska. När tankarna slutligen tvingades bort.
Försvinn!
Jag vill inte inte tänka så mycket.
Jag vill bara få vara och få veta.
Ska det vara så svårt?
Inatt och många nätter framöver ska jag sova ensam. Ensam med tankarna. Ingen att hålla i när man känner sig ensam. Ingen att krypa tätt intill.
Jag slår bort det och låtsas som ingenting.
Ingen ska få veta. Ingen ska få förstå vilket kaos som egentlgen finns. Jag ler. Jag älskar världen. Jag älskar mitt liv.
Hade kunnat göra i alla fall.
Nu är det bara massa obesvarade frågor.
Jag ska minsann inte låta dom ta över. Tiden kommer då svaren kommer. Kanske inte just nu bara.
Kanske inte.
Det är inte dumt att vakna när en hand stryker en över kinden. Inte dumt alls...
Virvlar runt hit och dit utan bestämd plats.
Är överallt och ingenstans och hjärnan och hjärtat arbetar för högtryck.
Hade molande tankar i mitt huvud igår. Det var därför jag inte kunde sova.
Snurrade runt runt runt i sängen, tills slutligen lakanet inte längre låg kvar under mig utan låg som en hoprullad korv bredvid.
Somnade efter många varv till andetagen. Lugna, varma och rytmiska. När tankarna slutligen tvingades bort.
Försvinn!
Jag vill inte inte tänka så mycket.
Jag vill bara få vara och få veta.
Ska det vara så svårt?
Inatt och många nätter framöver ska jag sova ensam. Ensam med tankarna. Ingen att hålla i när man känner sig ensam. Ingen att krypa tätt intill.
Jag slår bort det och låtsas som ingenting.
Ingen ska få veta. Ingen ska få förstå vilket kaos som egentlgen finns. Jag ler. Jag älskar världen. Jag älskar mitt liv.
Hade kunnat göra i alla fall.
Nu är det bara massa obesvarade frågor.
Jag ska minsann inte låta dom ta över. Tiden kommer då svaren kommer. Kanske inte just nu bara.
Kanske inte.
Det är inte dumt att vakna när en hand stryker en över kinden. Inte dumt alls...
070923 kl 14.39
Har haft en tids avbrott från mitt bloggande.
Det beror på mycket stor frustration över försvunnet inlägga a´la Skamnomtjärn 2007.
Hade komponerat enligt mitt tyckte det mest fantastiska blogginlägg sen min tids historia. Var mycket nöjd över detta.
Hursomhelst i publiceringens ögonblick inträffade något fel vilket gjorde att hela inlägget gick förlorat.
Jag fick nog och kände att det här med bloggandet fick återupptas när jag hade lugnat ner mig, vilket tog en betydlig tid.
Får se om jag ska försöka mig på ett liknande inlägg angående våran tripp..
Vi får se..
Det beror på mycket stor frustration över försvunnet inlägga a´la Skamnomtjärn 2007.
Hade komponerat enligt mitt tyckte det mest fantastiska blogginlägg sen min tids historia. Var mycket nöjd över detta.
Hursomhelst i publiceringens ögonblick inträffade något fel vilket gjorde att hela inlägget gick förlorat.
Jag fick nog och kände att det här med bloggandet fick återupptas när jag hade lugnat ner mig, vilket tog en betydlig tid.
Får se om jag ska försöka mig på ett liknande inlägg angående våran tripp..
Vi får se..