070929 kl 07.41

Lördagsmorgon.
Vaknade innan klockan sju och kunde inte somna om.
Meningarna, orden och tolkningarna hängde fortfarande kvar i den varma och instänga doften i sovrummet.
Jag kanske skulle ha hållit tyst ett tag till.
Vet inte om det blev klarare i huvudet. Jag kanske har misstolkat.
Orden som bränner mest är att vi lurar oss själva.
Jag vet inte.
Jag lurar aldrig mina känslor. Aldrig.
Det är en sak som jag har mycket klart för mig.
Fan för att gå på jobbet idag. Jag vill bara få finnas till i mig själv. Men jag måste.
Dumma dumma mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback